Aller au contenu

Arrin

De Vouiquipèdia, l’enciclopèdia abada.
Cél articllo est ècrit en arpetan supradialèctâl / ORB lârge. Lo blâson panarpetan


Lucio Fllavio Arrin
[ˈly.ʃo fʎa.ˈvjo a.ˈrĩ],
[ˈly.ʃo fʎa.ˈvjo a.ˈʀĩ]
Dèscripcion de l’émâge Arrian7.jpg.

Fonccions

Sènator romen

Arconto èponimo

Cossiôl

Biografia

Nom de nèssence Lūcĭus Flāvĭus Arrīānus
[ˈluː.ki.us ˈflaː.u̯i.us ar.ˈriː.aː.nus]
Nèssence vers 89 ou ben 95
Nicomèdia
Môrt vers 175 ou ben 180
Atênes
Temps Hiôt-Empiro romen
Activitâts
Gens

Ôtres enformacions

Mouvament
Mêtro

Ôvres principâles

Arrin [a.ˈrĩ] ou [a.ˈʀĩ][N 1] (Lūcĭus Flāvĭus Arrīānus [ˈluː.ki.us ˈflaː.u̯i.us ar.ˈriː.aː.nus] en latin, Ἀρριανός Arrianós en grèco ancian), vegnu u mondo vers los ans 89 ou ben 95 a Nicomèdia et môrt vers los ans 175 ou ben 180 ap. J.-C. a Atênes, ére ‘n historien, filosofo et ècriven grèco du temps romen. Fidèlo d’Hadrin, s’est chargiê de hiôtes fonccions administratives et militères dedens l’Empiro romen. A la môrt de l’emperor (138), s’est reteriê a Atênes por sè sacrar tot a l’ècritura.

La sina Anabâsa d’Alèxandro est lo contio antico lo ples rigorox que nos èyens de les campagnes militères menâyes per Alèxandro lo Grant. Arrin at prês lo surnom de Gzènofon, en homâjo a Gzènofon, èlèvo ben cognu de Socrato. La plepârt de ses ôvres pôrtont d’alyor de titros d’ôvres de Gzènofon (Anabâsa, Mèmorâblos, Cinègètica...).

Notes et rèferences

[changiér | changiér lo tèxto sôrsa]
  1. Prononçont asse-ben [a.ˈrɛ̃] ou [a.ˈʀɛ̃], [a.ˈrã] ou [a.ˈʀã], et pués [a.ˈrẽ] ou ben [a.ˈrø̃] d’aprés los patouesants.